Hellsingland Underground - Madness & Grace 2010

Charlie Granberg och hans Hellsingland Underground presenterade sig för några år sedan med en urstark självbetitlad debut som gjorde avtryck inte bara i de svenska ödemarkerna utan även i de stora mäktiga staterna. Inte så konstigt kanske. När Granberg lät Ljusdal möta Nashville andades konceptet väldigt mycket country, med en bitterljuv dos rockmusik insprängd i det hela. En grund så god som någon att bygga vidare på.

Till Madness & Grace, som får omedelbar USA-release, hade det varit enkelt att köra på i samma spår. Hellsingland Underground är en tillräckligt kompetent orkester för att komma undan med en sådan sak. Men så enkelt har herrarna i bandet inte velat göra det för sig. Här kan skönjas en hälsosam utveckling.

Country- och bluesfundamentet ligger fast, men bandet har på något sätt lyckats göra musiken både rockigare och mer finstämd på en och samma gång. Hela tiden med Granbergs tjusiga sångröst i centrum.

Snygga gitarrslingor tvinnas om varandra, melodierna är riktigt starka, hammondorgel tillåts ta lagom stort utrymme och i instrumentala Diabolic Greetings From The Woods flörtas det lika mycket med folkmusik som klassiska pianokompositioner. En utmärkt andningspaus mitt i skivan.

Att de klarar att vara ombytliga utan att tappa tråden är den största styrkan hos Hellsingland Underground. Det manifesteras inte minst av Church Bells Through The Valley där orkestern är lika mycket svensk folkhemsrock som Red Hot Chili Peppers-stomp. Madness & Grace är en minst lika stark skiva som sin föregångare och det vill inte säga lite.
(Mikael Mjörnberg, joyzine.se)

- - -

Hellsingland Underground - Madness & grace 2010
(Ljusdal Killed By Records)

1. The spark that never dies
2. Shuffle day to day
3. Forever damned
4. Vera
5. Church bells through the valley
6. Stickin' with you
7. Diabolic greetings from the woods
8. Full buck moon
9. Debauchery
10. A short time in the sun
11. Poor boy
12. Madness & grace


- - -

Att återvända från Stockholm och bosätta sig i hemstaden Ljusdal verkar vara ett vinnande koncept för Charlie Granberg som med sina andra skiva driver Hellsingland Underground mot nya höjder. I dessa trakter finns tydligen den källåder som så effektivt flyttar USA:s söder till Sverige:s norr. Den självbetitlade debutskivan banade vägen och nu är förvandlingsfasen fullbordad.

De fundamentala country - och sydstatsgenerna ligger alltjämt som ett skyddande lapptäcke över de musikaliska vindlingarna. Hellsingland Underground skyfflar in spade efter spade med kol i det pustande ångloket, som vildsint stånkar sig fram längs det böljande landskapet. I Forever Damned känner man svetten rinna längs sin lekamen, men lyckligtvis är bara överkroppen täckt av tillika jämna delar sot och synd. Dubbla gitarrer kyler ner kroppsvärmen vad det lider och förståndet intar sansade proportioner.

Charlie Granberg (sång / munspel) gör upp med sitt förflutna från de vidsträckta Hälsingeskogarna. Barndomens kamrater och före detta flickvänner får sig alla en släng av sleven, då sarkasmen bubblar längs textraderna. Karga barndomar, deformerade själar, grymheter, mänskligt oförstånd och gruvlig oförmåga. Allt samlat på ett bräde utsmyckat med musikaliska kringelkrokar längs den långa färden. Titlar som Madness & Grace, Vera och Church Bells Through The Valley ger med all önskvärd tydlighet uttryck för detta.

I mitten på skivan smyger Diabolic Greetings From The Woods fram som en katt bland hermelinerna. Vi bevittnar ett instrumentalt epos kryddat med slingor av inhemsk folkmusikrock där själva grundplåten härstammar från början av det ljuva 70-talet (vilket är mycket uppskattat). Rytmsektionen lägger ut en tung suggestivt pulserande takt där de övriga instrumenten följsamt flikar in med alla tänkbara skiftningar. Mathias Stenson briljerar på sitt piano likt en nydanande Jan Johansson återuppstådd i modern tappning. Det var länge sedan ett så starkt instrumentalt spår såg dagens ljus.

Det är dags för Hellsingland Underground att erövra den stora världen utanför Hälsingland och Sverige. Att visa dom over there att Sverige inte är Schweiz, att inte isbjörnar strövar omkring i obygden och att det inte finns blondiner i vart enda gathörn. Sätt Hälsingland på sydstatskartan. Ta tillfället i akt och visa att det finns duktiga musiker med visioner och en strävan mot fullkomlighet även i vårt avlånga karga land. Res nu, innan den andra perfekta vinter är över oss. Mandom, mod och morske män - lämna era hemman - visa Uncle Sam vart skåpet skall stå. Folks be aware and dont you dare to miss it.
(Thomas Claesson, nyaskivor.se)