Dö inte nyfiken![ReRip] [63] [mp3] [Ljudbok][Svenska][bokman35]

rerip och komplett album

Dö inte nyfiken!

Om cookies på våra tjänster
!

GP sparar viss data för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda GP:s tjänster godkänner du detta. » Om cookies och personuppgifter

Info om GP
Annonsera
Kontakta
Prenumerera
Skapa GP-konto
Logga in

eGP
Läsvärdet

Kolla våra krogrecensioner

Både lyx och budget
Dagens väder: 5º

Lördag 7 februari 2015

Nyheter
Sport
Kultur & Nöje
Ekonomi
Konsument
Bostad
Mat & Dryck
Krog
Guiden
GP TV
TiPSA GP

Melodifestivalen
Recensioner
BÖCKER
FILM
SKIVOR
TV-guide
Tv-kollen
Update

Böcker
Film
Konserter
Skivor
Scenkonst
Konst & design

Böcker
Publicerad 13 oktober 2014 Uppdaterad 13 oktober 2014

Självbiografi
Dö inte Nyfiken! | Berättat av Johannes Brost för Leif Eriksson och Martin Svensson
Relaterat
FLER BOKRECENSIONER

Eric Schmidt, Jared Cohen | Den nya digitala tidsåldern
Sara Larsson | Den första lögnen
Dick Harrison | Slaveriets historia
W. G. Sebald | Logi på Landet
Åsa Nilsonne | H
Yanis Varoufakis | Europe and the Minotaur
Lene Kaaberböl och Agnete Friis | Näktergalens död
Oliver Sacks | Hallucinationer
Linus Gårdfeldt | Lys med apan
Lina Hagelbäck | Violencia och hennes far
Lu Zhang | Inside China's Automobile Factories – The politics of Labor and Worker Resistance
Beate Grimsrud | Evighetsbarnen
Neftali Milfuegos | Tankar mellan hjärtslag
Esti | Péter Esterházy
Alex Haridi | Huset mittemot

Hela listan Förminska listan

Självbiografi

Dö inte Nyfiken!

Berättat av Johannes Brost för Leif Eriksson och Martin Svensson

Lind & Co

Att ge ut Johannes Brosts skandalomsusade självbiografi är mer fråga om kassaklirr än publicistisk integritet. Och ”att inte en enda gång ge Johannes Brost chansen att problematisera sin kvinnosyn är djupt beklagligt” skriver Hanna Jedvik.

Dö inte nyfiken, sa Johannes Brosts mamma, skådespelaren Gudrun Brost, till sin son något år innan hon dog. Den enda person som tycks ha stått Johannes Brost riktigt nära genom livet. Skildringen av detta ögonblick är också det enda som det bränner till i den skandalomsusade skådespelarens självbiografi Dö inte nyfiken!.

Likaså nuddar han vid något ömt när han berättar om arbetet med publik- och kritikersuccén Avalon från 2011. Hur han blev besvärad av att titta på filmen eftersom det var så mycket Johannes Brost i den. Ni som har sett filmen och har en förförståelse om privatpersonen Johannes Brost har nog inga problem med att förstå vad han menar.

Närmre än så kommer vi inte huvudpersonen i denna på förhand uppmärksammade självbiografi. Självbiografin som Norstedts inte ville publicera utan vissa strykningar, vilket Brost betackade sig för och gick till Lind & C/O som gladligen gav ut boken i sin nuvarande version. En fråga om kassaklirr snarare än publicistisk integritet givetvis, med tanke på att Johannes Brost tillåts att hänga ut en rad kända skådespelare och artister som kokainsnortare och drinkare.

Mest uppmärksamhet har redan ägnats åt att Örjan Ramberg i boken anklagas för att ha för vana att misshandla såväl män som kvinnor, samt en i boken namngiven svensk kvinnlig skådespelare.

De båda spökskrivarna Leif Eriksson och Martin Svensson sväljer Johannes Brosts historia med hull och hår. Kanske är det deras jobb att låta honom pladdra fritt och låta fylleskrönorna från Café Opera avlösa varandra. Givetvis är det Johannes Brosts eget val att inte beskriva en enda kvinna på något annat sätt än utifrån hennes utseende och byststorlek, men kanske hade man kunnat styra in samtalet på lite mer skådespeleri och lite mindre knark- och kvinnoaffärer.

Repetitionerna med Åbo svenska teater pågår i kulissen medan Johannes Brost super skallen av sig och raggar upp kvinnor tillsammans med regissören Jouko Turkka. Han får också en kvinna i present efter sin tid på anstalt som följde på kokaindomen. Av yrkespersonen Johannes Brost syns bara glimtar i periferin. Om han själv hade en förhoppning om att bli tagen på allvar efter sin guldbaggebelönade insats i Avalon kan vi nog minnas detta som ett ögonblick som blåste över på fortare än någon hinner säga Gittan Goding, strippan som han och gänget brukade anlita på sina fester. Att inte en enda gång ge Johannes Brost chansen att problematisera sin kvinnosyn är djupt beklagligt. Dessutom är språket platt, babbligt och totalt intetsägande.