Bamse 1968 SWEDISH DVBRip XviD-Movieboys

movieboys proudly presents:
bambse

source:dvb
year:1968
runtime:107 min
genre:drama
language:swedish
subtitles:n/a
video codec:xvid
url:http://www.imdb.com/title/tt0062705/

plot:
Kritikernas omdömen om Grynet Molvig i huvudrollen var enty- digt uppskattande.
Det var tack vare henne man höll sig vak- en, tyckte Hanserik Hjertén i SvD och
kallade henne "en lit- en varmhjärtad talang som vore värd andra uppgifter".
Mauri- tz Edström (DN) talade om mirakel: "Det finns stänk av vard- agsrealism,
men de blir aldrig gamla förrän följetongen tar över igen. Grynet Molvig är undantaget.
Hon är inte bara vacker. Att hon lyckas rädda sig genom det Mattssonska skruvstädet
och ge så mycket mjukhet och liv åt sin älskarinneroll är ett smärre mirakel."
Om filmen skrevs däremot få vänliga ord. Jurgen Schildt (AB) påtalade ett motiv som
förfuskats: "Det k u n d e i lyckligaste fall ha blivit en användbar historia. Han, hon
och den tredje, mannens sentimentala kluvenhet, älskarinnans sociala press: av detta
k u n d e ha blivit en diskussion och illustration av, låt oss säga, Rune Pär Olofssons
meningar i Handbok i otrohet. Men nej. Arne Mattssons litterära och psykologiska tentakler
har ingalunda växt till sig bara därför att han bytt ut mord mot kärlek. Hans film sjunker
långsamt men säkert mot det enklare kolportaget."
Lasse Bergström (Expr) tyckte att en av de få äkta replik- rna i filmen var den gamla
trappstäderskans (Dagmar Olsson): "Man ska inte blanda sig i gammal skit." F ö utspelades
filmen i "en helt uttunnad veckotidningsvärld". Kritikern förn- ekade inte Mattssons tekniska
kunnighet, inte heller att "B- amse" var "en av de 25 bästa av hans 50 filmer". Men Mattsson
saknade psykologisk säkerhet och hade uppenbarligen inte "en aning om hur många människor ser
ut och lever utanför filmduken".
Bergströms karaktäristik löd: "Han hoppar mellan genrerna och håller fram passioner, leenden och
pekoral med samma st- adiga näve: allt ser likadant ut. Han påverkas, svänger ut i en ny riktning
men är samma gamle Mattsson".
Av Bo Widerbergs "ljuva självklarhet" i "Elvira Madigan" (1967/9) åt- erstod hos Mattsson bara
tomhet och Alf Sjöbergs tidsplanst- eknik i "Fröken Julie" (1951) repeterades "allför ofta och matematiskt".
Känslorna dör i hans (Mattsson) grepp, slutade Berg- ström.
Mauritz Edström (DN) kunde inte finna något mer träffande omdöme än att kalla filmen "en sorts bättre kitsch"
och mot- iverade det på följande sätt:
"Mattsson berättar sin kärlekshistoria i thrillerton, med all den yrkesmässiga drivenhet han besitter. Men så
har han velat ge den en lyrisk sättning, lånat Mozart och skickat i väg sina kärlekspar - både nuets och det
förflutnas - till en sommarlek i Danmark. På- minnelserna om "Elvira Madigan" är uppenbara och upprepade.
Resultatet blir en medelåldrig korsning mellan Widerberg och Claude Lelouch.
Men i motsats till Widerberg är Mattsson ingen poet. Genom sin osäkerhet på vitala punkter, sin irriterande
benägenhet att inte lämna något osagt mellan bilderna och orden, spolar Mattsson bort det som filmen har av mjukhet och
direkthet. Den reduceras till en platt följetongstory med "mänskligt intresse", modell Åhlén & Åkerlund."
I likhet med övriga kritiker tyckte Edström att glidningarna mellan tidsplanen var gjorda "med räknestickan, tekniskt
perfekta men mani och manér" och att den unge Björn Thambert förgäves kämpade hårt med sin svåra roll.